Torn blue foam couch.
Vi fikade på Cofféa och pratade om allt och inget en lång stund. Musik blev det nog mest prat om dock. Ämnet glider in titt som tätt och alltid när man är med Hedds. Antagligen för att hon är den roligaste att prata om det med och hon kan mest och lyssnar på det mesta av det bästa!
Bästa Hedds!
Nu sitter jag och pratar med Marcos på msn och jag vet inte riktigt hur vi kom in i det vi pratar om nu. Konstigt och ironiskt. Precis som vanligt.
Och nu loggade både Sofie och Fredrik in samtidigt. Undrar om dom har bestämt date?! Hoho!
Pusshey!
Ladies of the world.
I och med att var och varannan kotte håller på att ladda ner musik finns det inte längre någon anledning för skivbolagen att hålla på. Dom tjänar ändå ingenting på det. Och idag är det inte svårt att få ut sin musik på egen hand. Vem som helst kan köpa en hemmastudio för en billig peng, lära sig spela in och sedan sprida sin musik över internet.
Men vad jag inte förstår är att folk medvetet väljer bort känslan av att köpa hem en ny skiva, ett fysiskt exemplar, och sedan lägga i skivan i stereon, trycka på play, ta ur konvolutet från fodlalet, bläddra i det, kolla på bilderna, läsa texterna och bara njuta. Det här är lätt en av mina topp 5-känslor.
Sedan har vi då festivalarrangörerna. Dom låter dig som laddar ner se dina favoritartister live. Men idag är priserna på festivaler hutlösa, för att artisterna får inte in sina pengar genom skivförsäljningen utan måste ta mer betalt för att göra spelningar. Den största skaran som går på de här festivalerna är studenter och dom har inte råd. Hultsfred som har varit Sveriges absolut största festival genom årtionden pratar om 2008 som "sitt sista år".
Sen tror jag inte att folk idag är lika intresserade av livemusik som innan. Nu är den stora massan söndermatad av dåliga hits på Mix megapol som inte går att genomföra live.
I Anderstorp och runt omkring finns idag inte en enda renodlad skivaffär. Dom går inte runt. I Karlstad som är en relativt stor stad finns idag inte en enda renodlad skivaffär. Dom har "Knastret" som säljer begagnade skivor, men dom andra, dom går inte runt.
Så snälla ni som läser här. Jag vet att ni är några stycken med vacker musiksmak och kloka huvuden. Sluta ladda ner en jävla massa! Och säg till alla andra att göra likadant. Ni minns väl alla hur det var när man var liten och fick sin första cd-skiva? Det var underbart! Min var "Lasse Holms bästa" (hoho!) och jag kunde varken se eller lyssna mig mätt på den.
Tänk vad mycket minnen som ligger i skivsamlingen. När du köpte skivan, när du kysste någon till spår 3 eller när du grät över någon till spår 10.
Det finns bara en sak att säga.
Köp fler skivor för sjutton gubbar!
I'll bubble-wrap my heart.
Gårdagen var vacker. Jag begav mig äntligen ut och införskaffade mig två nya klänningar till nästa helg. Dom är så fina, så fina och jag vill bo i dom den närmsta månaden!
Det var även lite andra fina och bra grejer som fick följa med hem. Bland annat ett enkelt men superfint flätat armband som var nersatt 70% på 398 pix! Strålande!
Om en vecka befinner jag mig inte i Anderstorp längre. Inte ens i Småland. Det ska bli en härlig tripp till Karlstad för att träffa alla fina igen, samt fira Karins födelsedag! Jag har hittat en finfin present som jag hoppas ska falla damen i smaken.
Men tills dess blir det jobb. Hela helgen och tisdag, onsdag, torsdag.
Fast det har varit rätt kul hitintills!
I måndags var syster och finaste Walter här och hälsade på. Han växer fortare än min lugg för sjutton!
Tyvärr fick jag bara vara med i leken i drygt en timma innan jobbet kallade. Det är som dom lärda säger. Tufft liv.
Nu blir det O.C. Jag måste kolla färdigt säsong 2 (för typ 4:e gången) fort. Anton är sugen på att få tillbaka den nu!
Sedan (snart) sömn. Jobb klockan 15 imorgon.
Pusshey.
Onsdag.
Att byta blöjor riktigt bra nu, (peppar peppar) trots att lukten av urin sitter fast i näsan.
Arbetskamraterna är i alla fall super. Dom är vardagshjältar hela bunten.
Idag var jag inne på kontoren och förhandlade om min lön. Hoho! Jag tyckte att jag skulle ha lite mer än dom som är 19 och jobbar sitt första år, då jag har jobbat som personlig assistent fram och tillbaka i 2 år. Det gick fint och dom var så snälla så!
Jag passade även på att fråga om jag fick jobba på midsommarkvällen en stund, och det fixade dom! Så 18-21 jobbar jag på fredag. Pengar pengar. Yes!
Intressantare inlägg får man leta efter. Men jaja, jag gör ju inget annat än jobbar, så det finns inte så mycket mer att skriva om.
Eller jo, en sak. Jag har insett att Fleet Foxes är ett grymt bra band. Leta och lyssna!
How does it feel?
Första jobbdagen avklarad. Första av måååånga. Och hur gick det?
Hjälp.
Jag är trött och seg och har ont i mina ben. Jag är förvirrad och uppjagad, utskälld och jävligt malplacerad.
Men nu är det ju bara 7 veckor och 3 dagar kvar.
Nu funderar jag på vilket som är bäst; sova en liten stund, eller ta en chokladbit och bli piggare och somna gott tidigt ikväll istället? Det är ett svårt val. Sova, choklad, sova, choklad? Jag vet ju ändå att jag inte kommer lägga mig tidigt trots att jag är trött nu. För när klockan börjar närma sig 22 är jag pigg och glad igen. Och jag tror inte att det räcker med en bit choklad för att göra mig pigg just nu. Jag hade behövt åka till Willy Wonka.
Drömma vackert.
You got a lot of nerve to say you are my friend.
Fast såklart. Det är fortfarande inget som jag har hört hitintills med/av Bob Dylan som är bättre än "visions of Johanna". Helt klart ett mästerverk.
Jag håller för övrigt på att läser Bob Dylan - En guide till hans skivor av Christian Braad Thomsen och Asger Schnack som jag rekomenderar till både frälsta och er som har en bit kvar.
Idag har jag inte pratat med en enda människa. Helt sjukt! Dom som känner mig vet att detta inte är särskilt vanligt. Prata är liksom lite av min grej.
Men jag ska säga er att det faktiskt har varit skönt! Bara vara. Bara göra vad man vill. Läsa Nemi, lyssna på musik, kolla på film och dagdrömma. Och tänka. Det har blivit väldigt mycket tänkande.
Imorgon kommer mami hem igen. Då blir det inte lika tyst längre. Och imorgon måste jag nog tvätta lite.
Och på måndag börjar jobbet. Hu! Nu börjar ju till och med jag att vänja mig vid att inte göra någonting.
Pusshey!
Something different's in the air. I don't know.
Jag fick alltså träffa släkten (plus massa andra!) idag och det var härligt! Det känns som att det var skitlängesen som alla var sammlade. Eller nästan alla. Och en massa god mat har jag ätit. Och en himla massa mat har jag fått med mig hem. Fina grejer!
Jag har även klarat av telefonsamtalet som jag var rätt nervös över innan. Och det gick över förväntan. Jag känner den bästa personen i hela världen. Jag skämtar inte. Ni kan aldrig ha träffat någon sådan.
Nu vill jag bara att allt ska bli som innan. NU! På en gång! Fast inte som innan när det gäller mitt skumma sätt att vara.
Äh. Punkt.
Nu är jag trött, så jag ska titta på "Djävulen bär Prada" och somna.
Nice.
Grattis Jonas!
Go'natt!
La Vie En Rose.
Jag har precis kollat färdigt på "La Vie En Rose" som handlar om Edith Piafs liv. Om hur hon helt obehärskat levde för konsten. Vad ska man säga? Det är en av de vackraste filmerna jag har sett. Det finns inte ens ord som kan förklara hur stark och berörande den är. Jag är fylld men ändå tom.
Nu vill jag bara sova. Sova utan en enda dröm om dig som jag alltid ser, vare sig du är här eller inte. Du tröttar ut mig, gör mig helt uppsliten.
Men ändå kan jag sluta tänka. Inte sluta drömma. Inte sluta prata vare sig om eller med dig.
Jag vill att allt ska bli bra nu. Att allt ska bli som det var innan det blev smutsigt.
Går det?
Getaway car.
Idag var jag i Gislaveds nya, fina bibliotek och lånade hem 27 cd-skivor, 7 böcker och 2 filmer. Helt underbart! Så nu håller jag på att lyssna igenom allt och senare ska jag sätta mig med Johnny Cashs egen självbiografi. Trevligt!
Efter bibblan åkte jag till en second hand affär som jag bara har varit i en gång innan, och då blev jag ganska besviken.
Och lite så blev det väl idag med, men nu kom jag i alla fall hem med en helt underbar vit tyllkjol och är så himla vackert sydd och nederkanten är ljuvlig. Den och ett vitt, stelt armband. Allt för 28 pix. Det är fina grejer det!
Imorgon tar min kusin studenten. Det kommer bli fest!
Pusshey!
Time flies.
Jag pratade precis med förra sommarens bästa vän som jag i stort sett inte har pratat med sedan dess. Och gissa om jag blev förvånad. Tjejen har gått och förlovat sig med en av mina äldsta vänner (som jag knappt heller har pratat med sedan jag flyttade.) Och dom ska flytta ihop. Shit alltså! Grattis till er! Underbart!
Och av en händelse fick jag även reda på att förra sommarens fling har köpt hus och flyttat ihop med en dam. Ojojoj. Jag som blev chokad när person A väntade barn igen och person B köpte hus.
Shit. Mina vänner håller verkligen på att bli vuxna!
Och här flummar jag runt på massa folkhögskolor och har knappt råd att köpa underkläder. Livet är allt bra knäppt ibland. På både bra och dåliga sätt som tur väl är.
Märks det skillnad i kvällens inlägg? johoodå! Jag är pepp! Hoho!
Imorgon ska jag åka till Gislaved och låna böcker på biblioteket hade jag tänkt mig. Det kommer bli fint.
Och just det! Jag pratade med mitt jobb idag, och jag ska INTE jobba på midsommar längre! Hoho!
Inte för att jag har några direkta planer ändå i och försig.. Men ändå!
Puss&Godnatt.
you'll see what I'm about.
Fast det är två till som jag vill ha där som kommer att fattas mig så himla mycket. Bajs. Men från och med nu ska jag bli en bättre hålla-kontakten-människa. Punkt pasta.
Lyssnar på Lykke Li och peppar på att se henne på WOW i sommar. Grymt snygg tjej. Så är det bara.
Pusshey!
Welcome, Ghosts.
Jag förstår inte hur du kan förvandla allt bra till skit utan att ens veta om det. Och jag förstår inte att jag inte bara kan se bort från allting. Fan.
Nu vet jag inte ens om jag vill gå i Karlskoga längre. Ett år till med drama. Hu. Ett år utan allt. Det går inte.
Varför ska tjejer alltid tänka det värsta, överanalysera och bara vara allmänt jobbiga? Varför kan vi inte bara släppa all skit vi tar in? Varför är jag tjej? Tänk, en kille hade antagligen inte ens brytt sig om att fråga sig den här skiten. Hu.
Nu ska jag kolla på one tree hill och a walk to remember och göra det jag har blivit bäst på den senaste veckan. Lipa. Har man väl öppnat ventilerna verkar det som att det inte går att få igen dom igen. Och jag hatar det!
Jag ger det tills på torsdag. Då får jag göra något åt det här. Då får det fanimej vara nog!
Inga mer OM.
Det känns finare än finast. Nu vet jag att Anderstorp bara är teporärt och att jag ska få gå musik- och ljuddesign ett år och bara skriva en massa massa låtar!
Och det bästa är att Fredik också kom in! Hoho! Och det betyder även att jag får träffa Sofie en massa nästa år också! Fina grejer!
Nu håller jag bara tummarna för att Daniel kommer in också. Och Göran. Och Micke. Det skulle vara vackert!
Nu har jag lagat min cykel. Dags att trampa iväg ut i blåsten!
Pusshey!
All I ever wanted was for you to know that I care.
Idag är jag sugen på att cykla så jag tänkte se hur det står till med min gamla cykel som har vilat i garaget alldeles för länge. Det blir nog till att plocka fram armmusklerna och börja pumpa. Men det är det värt.
Jag är så himla sugen på gurka och morötter. Och cigg. Det får bli en vända in till centrum med Äskil. (Ja, cykeln alltså.)
Fint.
Pusshey.
I knew a part in me had died .
Det finns många saker jag inte är gjord för. Klättra i berg är en. Att fixa med datorer är en annan. Men främst är jag inte gjord för att vara ensam. Jag klara inte av det. Jag vill ha människor omkring mig hela tiden som jag kan dela allt med. Både bra och dåliga stunder.
Det har jag fått turen att ha det senaste året, men inte nu längre. Det har bara gått några dagar, men jag orkar verkligen inte med det. Jag saknar Marcos. Och Daniel. Och Elin. Och Jesper. Och Fredrik. Och alla andra. Och jag har inte råd att träffa dom. Och det känns som att det borde vara för tidigt att göra det med. Och jag kan inte ringa till dom. Jag saknar dom för mycket.
Imorgon åker Anton till Hultsfred och jag har inte träffat honom en enda gång än. Och Louise är inte hemma från USA än, vilket jag trodde att hon skulle vara när jag kom tillbaka. Gud vad jag längtar efter att hon ska komma hit!
Kan någon bara komma och stänga av Ane Bruns "This road"?
This Road.
A thousand lies that I did tell
Hope you still love me anyway
You know there's changes bound to come
You got me scared and I did run
It took some time but now I know
I won't go back down that old road
Jag lyssnar på låten om och om igen och gråter ungefär lika mycket.
Det är lätt en av de finaste låtarna som har skrivits och det
känns som att den träffar så otroligt rätt just nu.
Ursäkta om jag har fel. Förlåt om jag har rätt.
I may say it was your fault.
Jävla skitdag. Ingenting fungerar som det ska.
*Jag kom till Anderstorp igår. Fatta. ANDERSTORP. Jag dör.
*Internetet fungerade inte när jag kom hem så idag har jag suttit i telefon i ca 3 timmar med telia och netgear och efter mycket om och men funkade själva internetet igen, men inte det trådlösa. Så nu sitter jag fast i köket. Kul.
*När jag väl kommer in på internet fungerar inte min blogg. Tack.
*Mina vänner har inte kommit hem över sommaren än. Bajs.
*Idag fick jag reda på att jag ska jobba på midsommarafton.
*Det är folk ute på gatorna, jag vill socialisera mig, men sitter här. Vad?!
*Jag saknar alla i Ransäter så otroligt mycket och det värsta är att jag aldrig kommer att få tillbaka det. Jag vågar inte ens ringa till någon av dom. Jag blir ledsen.
Nu ska jag kolla på Cold Case och hoppas att jag blir trött så att jag får sova. En dag mindre kvar tills sommaren är slut. Jag måste få börja med något nytt!