johanna

Ju mer jag lyssnar på "Positively 4th Street" desto mer tycker jag om den. Jag har gillat den ända sedan jag hörde den första gången, och spelat den många gånger tillsammans med Daniel på trubadurgrejen. Men nu har den fått en helt ny känsla. Något jag inte kan förklara.
Fast såklart. Det är fortfarande inget som jag har hört hitintills med/av Bob Dylan som är bättre än "visions of Johanna". Helt klart ett mästerverk.
Jag håller för övrigt på att läser Bob Dylan - En guide till hans skivor av Christian Braad Thomsen och Asger Schnack som jag rekomenderar till både frälsta och er som har en bit kvar.

Idag har jag inte pratat med en enda människa. Helt sjukt! Dom som känner mig vet att detta inte är särskilt vanligt. Prata är liksom lite av min grej.
Men jag ska säga er att det faktiskt har varit skönt! Bara vara. Bara göra vad man vill. Läsa Nemi, lyssna på musik, kolla på film och dagdrömma. Och tänka. Det har blivit väldigt mycket tänkande.

Imorgon kommer mami hem igen. Då blir det inte lika tyst längre. Och imorgon måste jag nog tvätta lite.
Och på måndag börjar jobbet. Hu! Nu börjar ju till och med jag att vänja mig vid att inte göra någonting.


Pusshey!