inte en så jättebra dag.
Okej, idag är det jobbigt. Egentligen orkar jag inte skriva, men det känns som att jag måste göra något.
Allt är bara helt fel. Jag fick inte det jobbet som jag verkligen ville ha, och nu känns det inte som att jag har några planer alls för mitt liv.
Om ändå papi hade varit här. Han visste alltid vad han skulle säga och göra när jag hade fötterna upp och huvudet ner.
Jag kom på en sak innan. Mitt liv kommer verkligen aldrig mer att kunna vara helt perfekt. Jag menar, många anser att livet är perfekt den dagen man förlovar sig, gifter sig, får barn, köper sitt drömhus och får just det jobbet som man alltid har strävat efter. Visst, dom dagarna kommer jag verkligen att skrika av glädje, men det kommer ändå inte att vara perfekt. Jag har en mindre att dela den dagen med. Jag har ingen som tittar på mig, skrattar lite och berättar hur stolt han är. Jag har ingen som kan lämna över mig när jag gifter mig. Ingen pappa i alla fall.
Och kom nu för guds skull inte med några fina ord och säg att han fortfarande finns där, för sån skit tror jag inte på längre. Det man inte kan se, det är borta. Det finns inte.
Nu ska jag sluta gnälla.
-the echos of a broken child screamign please no more.
forever doesn't live here anymore
Idag saknar jag det som har varit så extremt mycket. Jag saknar Hedda och Veronika. Och oj vad jag saknar Lok. Och pappa. Och alla andra som jag tycker om så grymt mycket.
Jag saknar att gå på olika små spelningar och se snyggaste killen i stan stå och hänga vid en vägg.
Jag saknar alla konstiga upptåg. Jag saknar alla träffar med klassen antingen hos Hedda eller hemma hos Thomas. Jag saknar att hålla på med musik hela tiden. För precis som min vän i Kina har jag väldigt dålig självdiciplin. Men innan var vi ju i alla fall två!
Ursäkta att jag är gnällig, men vissa dagar orkar jag inte vara vuxen och possitiv. Eller nej, inte ursäkta.
I morgon ska jag och mami ut på roadtrip. Behöver fler klänningar och nya skor. Och lite kvalitetstid med mami.
Kvällen kommer förhoppningsvis spenderas i Gislaved. Eller någonstans. Bara jag får träffa Hedda (och kanske Verbs?) igen så kommer allt att kännas bra. Känns som att det var lite för längesen nu.
Förhoppningsvis blir det även reunion med Cat empire. Vilket påminner mig om att jag måste köpa vin!
Har för övrigt börjat läsa "jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" av Kerstin Thorvall.
Om jag har varit med om hälften så många upplevelser som den kvinnan när jag är 50+ är jag nöjd.
-it will never be the same, no no no no.
ta förnuftet till fånga.
Jag vet inte hur många gånger som både jag och andra har bestämt oss för saker. Vi har bestämt oss för att börja spara pengar, hitta ett bättre jobb, hålla bättre kontakt med våra nära och kära, börja träna och hitta den perfekta mannen. Men av någon konstig anledning så bryter vi alltid våra löften. Det går några dagar och sen är det inte roligt mer. Ibland behöver det inte ens gå mer än några timmar innan vi ser ett par heta skor och bestämmer oss för att börja vara duktiga i morgon istället.
Varför kan vi inte bara bestämma oss och sedan låta det vara så? Är människan för svag för livets alla frestelser eller är det så att vi inte vill tillräckligt mycket? Har vi verkligen blivit så bekväma som alla säger? Och hur ska andra kunna vara säkra på att vi kan hålla ett löfte till dom om vi inte ens kan hålla ett till oss själva?
Nu tar jag tummen ur handen och slår näven i bordet.
Nu ska jag bestämma hur mitt liv ska se ut den närmaste tiden – och hålla det.
- I am a new day rising.
show me life.
Helgen gick förbi alldeles för fort. Det känns som att den inte ens hann börja. Jag tror att jag har tappat en dag någonstans. Men å andra sidan, vad gör det när jag ändå lever varje dag som en lördag? Inga måsten och inga krav, och inga inkomster överhuvudtaget. Det kanske låter underbart för alla hårt arbetande människor där ute i världen, men om sanningen ska fram så blir det ganska tråkigt i längden. Man sover bort hela dagarna och när man väl är vaken är alla andra trötta och orkar ingenting.
Nej nu ska jag banne mig ta mig i kragen och skaffa mig ett jobb!
Dom ringde i och försig från Harry’s idag så nästa lördag ska jag dit och jobba. Yeah yeah yeah. Det kommer nog bli skitbra! Sen väntar jag svar från en fabrik angående nattskift, så helt hopplöst är det ändå inte.
Bara jag fick iväg den förbannade demon någon gång..
Helgen bjöd på många olika aktiviteter. I fredags blev jag utbjuden på fika av min Selma och på kvällen hade jag och mami mys med film, god mat och vin. En mycket fin start på helgen.
Större delen av lördagen spenderades framför symaskinen och nu är två nya klänningar klara. En Carrie-klänning och så den här:
Senare blev det utgång. Parken med Selma där Cascada spelade inför alldeles för mycket folk. Det var så sjukt trångt! Men det var kul att möta vänner och bekanta igen. Trevliga återseenden med ex-klassen och andra godingar. Trots en i stort sett obefintligt alkoholkonsumtion så slutade det med hemkomst i taxi kl 06:30. Intressant.
Efter ca en timmas sömn var det dags att gå upp. In i duschen och fixa och greja för att 45 minuter senare vara på väg till kyrkan. Det var den längsta gudstjänsten ever. Är det någon mer än jag som har tänkt på att det enda man gör i svenska kyrkan är att resa sig, sätta sig, resa sig, sätta sig….?
Efter det var det meningen att det skulle bli en uppmötning med Anton, men det blev inte så mycket med det. Det var även inplanerat en liten date med Lina och Pg, med tröttheten har en stark förmåga att övervinna det mesta. Allt slutade med en massa sömn och one tree hill. Passade mig utmärkt.
Igår, måndag, var det dags för vår käre präst att komma på hembesök. I två timmar satt vi och pratade om begravningen som ska äga rum nästa fredag. Jag trodde aldrig att det låg så mycket planering (och pengar!) bakom. Jag måste måste måste skriva klart min låt nu!
Direkt efter det att prästen hade gått, åkte jag och hämtade min nya mobil. En helt underbar uppenbarelse i rosa. Yeah!
Pä kvällen kom Anton hit för att slå ihjäl lite tid med mig. När vi satte oss i bilen, för att åka iväg och köpa juice och snus, kom kära gamla minnen tillbaka. Så många gånger vi har suttit där i värmen på väg mot nya mål det gångna året. Jag vill ha tillbaka allt igen.
Så nu sitter jag här och dricker Brämhults nypressade apelsinjuice i min nya klänning samtidigt som jag har Robyn på repeat på min nya mobil.
-baby show me what it’s all about.
i en upp-och-nervänd värld.
Jag förstår inte vad som har hänt i min värld den senaste tiden. Helt plötsligt känns allt bara så grymt fel.
På ett eller annat sätt försvinner alla ur mitt liv. En efter en efter en.
Det började med en smäll när studenten kom. Efter att ha haft en extremt stor umgängeskrets fanns plötsligt bara jag kvar. Nu håller jag inte ens kontakten med en tredjedel av folket.
Efter det var det Öland. Fyra vackra veckor med underbara människor. Fyra veckor där allt som fanns var musik, glädje, bus och barn. Det var den bästa sommaren ever.
Efter det? Tack o hej och hem till Anderstorp. Tillbaks på ruta ett som käre Patrik Isacsson skulle säga.
Sen dess har tiden bara gått och gått och gått. Kompisar har flytt fältet till andra städer och världsdelar och jag sitter här med drömmarna i fickan.
Det är klart att jag har träffat nya människor här hemma också. Eller jag träffade en, som jag vid ett senare tillfälle förstörde relationen till totalt. Han fick mig att skratta och tänka på ett helt annat sätt. När jag tänkte på honom så glömde jag världen runt omkring, och så fungerar jag aldrig i vanliga fall. Jag fick tag på personen i fråga idag, men jag verkar ha kört ihop det ganska rejält. Kanske till och med så mycket att jag numera är som valet mellan pest och kolera. Ångrar mig bittert.
Så, när allt detta var överstökat var det bara en sak som fattades. Att min älskade papi skulle säga hejdå.
Han är ju den som alltid har funnits där. Alltid ställt upp när jag har ställt till det. Jag vet inte alls hur jag ska handskas med det här. Det känns konstigt eftersom jag är van vid att alltid vara stark och jag har alltid haft lätt för att glömma och gå vidare. Men den här gången går det inte. Jag varken vill eller kan glömma. Det känns som att någon klämmer ihop mina revben varje gång jag tänker på det. Jag är som vintern. Jag får allt omkring mig att dö.
-blow him back into my arms.
the world will always welcome lovers.
Idag har jag, mami och syster haft en trevlig dag i ullared. Det kändes skönt att komma bort från allt för ett tag. Skönt att se lite folk och tänka på något annat.
Så nu sitter jag här med onda fötter efter sju timmar i en av världens värsta affärer. Galna tanter överallt som krossar hälsenan på en med sina fördömda vagnar. Usch, jag hatar g-kås. Det finns så mycket men knappt något som man vill ha. Gick till några försäljare från telenor istället som stod utanför, och köpte en ny mobil. DET känns bra. Fast jag får den inte förrän om en vecka.
Sen hittade jag lite filmer och sånt som "är bra att ha". Typ inget värt att nämna. Eller jo! Värsta snygga väskan blev det ju också. Plus plus plus att jag träffade mysiga Maggan som jag inte har sett på ett bra tag. Det var trevligt!
Känner att jag har varit lite oinspirerad den senaste tiden, därav korta och innehållsfattiga blogginlägg.
men håll till godo.
Nu är jag trött. Ska bara ringa min Selma och kolla hur hon mår innan jag ska kolla på sex and the city och sova.
så, god natt.
-as time goes by.
living in the shadow.
det känns tomt och konstigt. jag förstår inte det här.
nu vill jag bara sova och vakna i en felfri värld.
-walking around in circles.
let me know when you're there, that everything is alright.
det känns som att jag bara gråter och gråter och tårarna borde ta slut snart, men det gör dom inte.
det känns konstigt, overkligt och riktigt jävla orättvist.
han liksom bara låg där och andades tungt, så fullproppad med morfin så att han varken kunde ha ögonen öppna eller stängda. så liten och späd att man bara ville krypa ner i sängen och hålla om honom och viska att allt kommer att bli bra. vad man än sa fick man ingen respons. inte en nick, inte en blink och inte ett tryck av hans hand. det enda som fungerade var andningen. han var redan borta. hur kunde det bli så på bara några dagar? och varför kunde det inte ha räckt med 16 år av pain? omg, det finns absolut ingen gud någonstans. tro mig, igår skulle jag kunna offra min själ till både himmel och helvete för lite hjälp.
blicken klarnade för några sekunder och sista andetaget drogs. sen blev det tyst. det blev tomt.
jag klarar inte av att säga hejdå än. det gör ont. jag behöver inte ens tänka, det hugger ändå.
-praying for my papi to come back.
There's no darkness I can't overcome.
IDAG: lyssnar på beyoncé som får mig att tänka på dave-my-babe och vårt pepp i båsen i sommras.
Ska fira morfars 90-nde födelsedag och hälsa på papi. Måste även lämna in mina skor på omklackning.
IGÅR: sjukhuset hela dagen och senare ett great telefonsamtal med en bra grabb.
IMORGON: lite shopping och ringa ett samtal som förhoppningsvis besvaras.
DAGENS MUSIK: beyoncé varvat med interpol.
DAGENS KLÄDSEL: klänning, stickade strumpbyxor och sjal.
REKOMMENDERA EN LÅT: get in the ring med guns n roses. Funkar alltid.
EN FILM: dagboken – jag sökte dig och fann mitt hjärta (som vanligt!)
VAD SKA DU GÖRA IKVÄLL? Prata med selma och en eventuell uppmötning med malin som kommer hem idag!
VAD VILL DU GÖRA JUST NU? Spela i världens hetaste band.
VAD HAR DU ÄTIT IDAG? Fil&flingor och smörgås.
SENASTE LÅT DU HÖRDE? Gift from virgo.
SENASTE INKÖP? Ett par svarta höstskor.
DET SENASTE DU SLÄNGDE BORT? Urtvättade basplagg.
BRUKAR DU ÄTA FRUKOST? Yesbox. Eller frukost/lunch.
VAD GÖR DU OM HELGERNA? Hittar på konstiga saker med selma.
BRUKAR DU BÄDDA SÄNGEN? Ibland.
HAR DU MEST SKIVOR ELLER FILMER? Skivor.
FAVORITAFFÄR? d&d i borgholm. Massa massa skor och väskor från bla. Friis co.
FÖREDRAR DU ATT VARA SINGEL? Ibland, ibland inte.
ÄR DU NÖJD MED DIG SJÄLV? för det mesta,ja.
HUR MÅR DU JUST NU? Rätt bra men jag fryser.
SENASTE PROGRAM DU SÅG PÅ? Sex and the city igår.
VAD VAR DET SENASTE DU SA? Fuck!
HUR OFTA TVÄTTAR DU ANSIKTET? Everyday, twice a day.
HUR OFTA TVÄTTAR DU FÖTTERNA? Varje gång jag står i duschen.
VEM VET MEST OM DIG? Selma.
VAD BEHÖVER DU MEST JUST NU? Pengar och förståelse.
- Isee you in my dreams.
love is not a victory march.
idag vaknade jag väääldigt sent och blev lite förvånad när jag hörde selmas röst i luren;
"men johaaaannnaa." ja,det är ju tur att någon håller reda på mig.
Jag förstår inte varför jag inte kan vända om mitt dygn.det är helt omöjligt att vakna när klockan ringer.
jaha,strunt i det nu.det fixar sig.
igår var selma lite otippad och ville göra en rövare så det blev en improviserad road-trip med coldplay,
guns n roses reggae och dance (<-selmas val,jag hatar dance.)vi åkte runt och tittade på tuffa människor
och stannade till vid ett av våra snackställen.träffade grannen som även är min äldsta kompis.vi träffas
alltid på dom mest otippade ställerna och varje gång jag ser honom tänker jag på när han spelade
luftgitarr i soffan till ABBA undertiden jag var en skönsjungande Agneta.haha.härliga tider det.
fortsättningen av dagen är planerad och klar.städa rummet och sy en klänning som har dragit ut lite på tiden.inte så roliga sysslor, men dom behöver göras.senare ska jag lyssna på mitt horoskop och ta mitt förnuft till fånga.om jag inte gör det så kommer jag med all säkerhet att ångra mig.
ni kanske har märkt att mina citat de senaste dagarna enbart har bestått av Jeff Buckley.det mina vänner är utgången av en förvirrad ungdoms hjärta.
-And maybe I’m too young to keep good love from going wrong
lycka?
det finns tusentals saker som jag blir glad eller peppad av, men jag vet ingenting som
jag blir riktigt jävla lycklig av.alltså jag menar inte att jag går omkring och är sur och
besviken hela tiden,det är bara det; hur vet man att man är lycklig?!kan lycka komma i
olika stora doser?är man lycklig nästan hela tiden och bitter ibland?eller är man besviken
större delen av tiden för att riktigt veta vad lycka är när man väl upplever den?borde man
egentligen sträva efter att skapa sin egen lycka?kan man vara lycklig eller är det bara en
illusion?
btw.can somebody tell me who headstrong is?!
-But you don’t really care for music, do you?