johanna

Nu har jag inget mera jobb! Nu är mina nio veckor i den gråa vardagen över. Nu kan jag äntligen ägna mig åt framtiden igen. Och redan nu börjar den. Jag har tvättat hela dagen inför flytten och ikväll börjar jag packa. Det känns så himla skönt att få lägga ner allt, kategoriserat och bra, och tänka på att om bara tre dagar kommer allt ha en ny plats, i ett nytt hem. Dock fortfarande med mig som ägare.
Och imorgon åker jag till Daniel och på kvällen ska jag äntligen få gå på sommarens första konsert! Jobb & slit har gjort så att jag har missat varenda festival. Jag hade ungefär 50 stycken jag ville gå på. Men som sagt. Imorgon blir det Växjö, Miss Li och Lars Winnerbäck. Och någon annan som enligt Daniel sjunger om vampyrer och suga blod. Typ.

Idag ringde jag till skolan och kollade lite tider mm. Fick reda på att jag ska bo i huset Jutaren tillsammans med Fredrik, Göran och Daniel. Det kommer bli fest!
Fick även reda på att jag är ensam tjej i vår klass. Inte lika kul. Jag trodde att det i alla fall skulle vara någon mer av kvinnlig karaktär! (Fast det kan man kanske räkna person M till?) Jag menar, det var ju fler tjejer än jag som sökte i våras. Vem ska förstå mig när jag vaknar sur som en banan doppad i ättika av ingen anledning alls? Vem ska sitta och titta på One tree hill med mig när allt annat känns grått? Vem ska lyssna på alla mina analyseringar hit och dit? Vem ska förstå vikten av att ha sällskap när man röker? Vem ska få mig att försöka bli lite lite bättre hela tiden? Vem ska förstå vad jag verkligen vill ha utan att jag behöver säga något? Vem ska ställa sig och baka smörgåstårta till mig på min födelsedag? Vem ska ersätta Karin detta året?!
Tänk om jag kommer sluta klä mig i klänning, börjar snusa och dricka öl som vatten? Nej. Sluta nu.
Meddelande till Sofie: Kanske att du kan komma upp och kolla ställningarna lite då och då? Och bara prata tjejgrejs? Låna min hårfön och lite sånt?



Men det är klart att det kommer fixa sig fint!
Det kommer bli ett festligt år. Pepp pepp!
Peppar peppar.

Igår på förfesten hade jag sommarens två bästa samtal. Jag var kvällens gladaste. I cirka 20 minuter. Sedan kom funderingarna igen och tankarna om att det faktiskt inte kommer att fungera. Att allt egentligen bara är en fantasi.
Idag är det inte bättre. Men just gårdagens samtal orkar jag inte fundera på. Mer på personen som jag pratade med. Jag saknar så himla mycket som har varit. Allt som aldrig kommer vara igen.
Sedan förstår jag inte att vissa personer kan vara hur elaka som helst och ändå vara lyckliga. Själv kan jag inte ens tänka en elak tanke om någon utan att få skit för det. Det kommer liksom alltid tillbaka. Men det gäller väl att vara elak mot rätt människor kanske. Jag vet inte. I så fall så är jag alltid rätt person för den här killen. Jag börjar bli riktigt trött på de här högstadiefasonerna. Bråk om samma kompis/kärlek, fula trick, lögner och utfrysning.

Dom här dagarna saknar jag papi mer än någonsin.
Och önskar att jag vore någon helt annan.

Dom flesta har kanske sökt på sitt namn på google och sånt någon gång? Bara för att kolla liksom.
Det gjorde jag för ett tag sedan, fast på youtube, och hittade den här videon. Hoho!