Säg till om jag stör, sa han när han kom in genom dörren. Du inte bara stör svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen.

Jag orkar inte jobba. Jag orkar inte vänta. Jag orkar inte stiga upp innan det har blivit ljust. Jag orkar inte försöka peppa folk mer. Jag orkar inte någonting.

Men visst måste jag.
Jävlaskitifan.

Ge mig söndag och en falsk stabilitet med en lika falsk omgivning.
Falsk men vacker och ibland ganska underbar.


En cigg till surtanten, tack och godnatt.

Nattuggla.

Det känns lite konstigt att sitta inne på internet efter midnatt. Nästan förbjudet liksom. På vårt internat stänger dom nämligen av bredbandet efter 00.30 för att vi inte ska sitta uppe hela nätterna utan vara pigga i skolan. På helgerna fungerar det dygnet runt. Det är en himla tur att man är vuxen och kan ta ansvar för sitt eget handlande.

Nu blir det film. Något lättsamt först för att sedan somna in till Törnfåglarna.
Det är ändå rätt skönt med lov.

Don't Talk (Put Your Head On My Shoulder)

För första gången på kanske två och en halv månad har jag en riktig slappdag. En sån när man inte ens bryr sig om att byta om från pyjamas. Man tittar på all skit som går på tv, läser alla bloggfavoriters inlägg som man har missat, äter popcorn (dit har jag dock inte kommit än. Det får bli till kvällens film), tänker på telefonsamtalet som man så gärna vill ringa, tar sig tid att lyssna igenom all nyupptäckt musik, skiter i att det är pissväder ute, planerar inför återträffar som kommer hända om och om igen den kommande veckan, peppar på fest i höga klackar, peppar på shopping och att fixa gitarren som hittades på vinden. Ja en fin dag. Men fortfarande inte helt tanklös.

Det här var precis vad jag behövde tror jag. Inga pussar och kramar, ingen stress, ingen fest, inget tjat.
Och Pet Sounds på repeat. 


 
Så.Jävla.Grymt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, tänka eller känna...

..och det finns alldeles för mycket tid för det.
Så jag väljer att titta på ett av världens bästa klipp från en av de bästa dokumentärerna jag har sett.
Det gör mig lite gladare.





The night they drove old Dixie down.

Nu är jag hemma i Anderstorp och lyssnar på the Band. Hemma hos mami igen. Nio dagar ska det visst bli sammanlagt varav jag ska jobba fem (och idag var den första).
Syster med familj är på besök och jag älskar att ha en bäbis (okej, han är väl inte riktigt en baby nu då men) här som lyser upp dagen med sin närvaro!
 Det känns rätt skönt att vara ifrån skolan lite. Särskilt med all dramatik som har pågått den senaste tiden.
Men jag saknar också.

Kärlek.







Ja, koncist var det ja.

No mercy and no sense.

Idag:
*har jag studiedag
*sov jag länge
*har jag ätit kesomackor som är bland det godaste jag vet
*har jag fixat färdigt Daniels present
*har jag laddat upp lite bilder på bilddagboken
*saknar jag Karin
*har jag fixat med lov-jobb
*vill jag åka till biblioteket
*är jag sugen på att läsa Bob Hansson
*ska jag söka efter kraften att bli klar med cubase
*vill jag kramas med den jag tycker mest om
*har jag fått sagt mycket viktigt på kort tid
*går jag barbent


kärlek.


Buildings & bridges.

Jag är rätt seg jag. Mitt cubase-arbete ska vara väl påbörjat tills imorgon. Jag har inte börjat än. Tänkt tanken har jag gjort flera gånger denna veckan men sömn har varit mer lockande. Eller häng. Så nu skulle jag sätta igång. Men det finns ju en hel lista med saker att kolla på nätet först. Så någon gång mellan detta, lite bloggläsning och sedan bastu vid nio ska jag klämma in hela "How to work with Tempo Track". Jävla skit. Det är svårt att komma in i pluggandet efter två års tid.

Men imorgon kommer i alla fall Karin, Elin och Olof! Det ska bli så himla festligt. Jag saknar Karin så sjukt mycket. Det ska bli skönt att ha henne här, trots att en helg går alldeles för fort.


Nu ska jag hitta mer grejer att göra innan pluggandet måste ta fart.