ojojoj
Jag hinner inte med att skriva så långa uppdateringar just nu..
Och ja Anton, jag vet att du tycker att jag är tråkig..
Det känns som att det har regnat hela min sommar, men egentligen är det bara några dagar. Tiden gär går väldigt sakta när man inte kan vara ute.
I lördags var jag och Johan ute och stökade i Borgholm. Det blev både karaoke och ett besök på Strand. Massor av kul möten ( bland annat med min vakt från förra året. Hoho!) och adrenalin-upplevelser.
Igår var vi i Kalmar och åt världens godaste vitlöksbröd på "table 20" och sedan kollade vi in den nya Harry Potter-filmen. Det var helt..underbar! Jag är verkligen en sucker för både böckerna och filmerna har jag kommit på. Me like!
Idag har jag spelat kock för barnen och eftermiddagen har spenderats med Hugo som äntligen har kommit tillbaka!
Nu ska jag snart upp till Oasen och öva in kvällens låtar med Dave och Fredrik, för vi ska göra världens skönaste framträdande ikväll på personalfesten, och jag ska vara snövit! Hoho!
Puss på er jag saknar!!
-you make me feel like a natural woman.
A long long time ago.
Här på Öland är det full rulle och jag trivs som fågeln i trädet! Jag är omgiven av massa fina människor och det är SOL här!!
Jag hinner inte skriva mer nu för jobbet kallar. Nu ska det övas låter med Dave och Fredrik, för vi ska vara bäst klockan 22 ikväll!
Men från och med nu så ska jag bli bättre på att uppdatera!
Och bilder finns på jagged.bilddagboken.se!
Dave and Jo.
-Though I miss my babes at home.
I'm a lonesome girl who need a lonesome friend.
När jag vaknade idag hade jag hela min dag planerad. Jag skulle fixa, handla, åka till "gröna butiken", packa och peppa folk inför kvällen.
Nu sitter jag här i slappkläder och gör absolut ingenting. Jag måste säga att jag har väldigt svårt för personer som inte peppar. Enligt mig är det något som alltid går, bara man bjuder till lite. Men å andra sidan så tror jag att det behövdes en hemmakväll såhär innan avresa, efter allt festande som har varit nu sen flera veckor tillbaka.
Jag blev jättekonstig idag. Eller jag har varit konstig i flera dagar. Rätt vad det var så satt jag här i min fåtölj med "forever young" med Youth Group på repeat och grät (och jag gråter väldigt sällan). Varför? Jag vet inte. För att allt är orättvist, för att jag ska flytta, för att inte mami ville titta på film, för att jag ska åka ifrån alla i fyra veckor, för att jag inte vet var jag står, för att jag har väntat och väntat på något förgäves, för att jag inte har ätit...Fråga mig inte.
Det slutade i alla fall med att jag tog på mig mina nya hallonröda gummistövlar, satte i mp3n i öronen och gick ut i ösregnet (utan paraply!). Det var så skönt att bli arg på vädret istället för någon som står mig nära, och jag hade glömt hur mycket jag älskar när det regnar. Hur skönt det är att bli så blöt att man slutar tänka, hur härligt det är att känna regndropparnas väg från ögat ner till mungipan och hur fantastiskt roligt det är att plaska i vattenpölar.
Så när jag kom hem var jag som en helt annan människa och nu är jag sådär härligt sleten och trött i ögonen, så det enda som fungerar är att inte göra någonting.
Under min promenad passade jag även på att hyra två filmer, och nu har jag precis tittat på den första - Bobby. Jag gillar draman, men jag trodde inte att den skulle vara så mycket för världen. I och med att den har så många stora skådespelare med så tänkte jag att den antagligen var ganska hypad, men icke! Den var helt underbar och Emilio Estevez har verkligen gjort ett kanonjobb! För er som inte har hört talas om den så visar den kort och gott mordet på Robert F. Kennedy som begicks den 6:e juni 1968. Det kanske inte låter jätteintressant, men verkligen..se den!
Nu ska jag gå och packa lite till (mami kommer inte bli glad när hon ser min resväska med klänningar, min hockeybag med skor, min kabinväska med badrumsartiklar och alla påsar med sånt utan kategori.) och sedan ska jag sätta mig och titta på nästa film - the holiday - innan jag ska lägga mig och drömma vackert.
-do you really want to live forever?
inte idag heller.
I am not what they say
but if I turned out to be
could you love me anyway
Stading anonymous
hoping your heart
we'll just wake up and ask for me by name
Maybe someday you will ask for me by name
just not today
Tell me so.
Efter det blev det shopping inne i stan och jag köpte mig två vita klänningar, ett par svarta tajts (tänk att dom har kommit tillbaka! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta?) örhängen, ett par skor, plånbok och hårsnoddar. Trevligt trevligt!
Efter det åkte vi till A6 och där inhandlades det ett skärp från i Esprit som jag har spanat på lääänge och duschgel, bodylotion och bodysplash! Det sistnämnda är verkligen perfekt att ha med sig i väskan!
Så det gick allt lite pengar, men det var det värt. Nu får jag leva lite fattigt till midsommarlönen kommer på tisdag. Men det ska nog inte bli några problem.
Idag skulle jag och Lok åkt till Borås och skaffat oss snygga piercings, men tyvärr hade ingen av oss bil och kollektivtrafiken går inget bra upp dit. Sen vet jag inte helt säkert än heller. Det känns onödigt att göra det och sen ta ut den igen efter en vecka. Jag tror inte jag har riktigt klart för mig var jag står i frågan piercing; right or wrong. Jag tror det beror mycker på var man har den och vilken stil man har.
Men skit samma. Det får bli ett beslut att ta när min baby kommer ner till mig på Öland.
Så med ändrade planer ska jag idag istället träffa Lina som jag inte har sett på evigheter, trots att hon har varit hemma ett tag. Illa illa! Vad som händer får kvällen utvisa!
I kväll ska jag även prata med Lok om morgondagens planer, ringa Emma, fråga Christopher om han vill ses en snabbis och försöka ta mig i kragen och ringa ett samtal som jag har bävat för hela veckan. Jag vet varken om jag borde eller om jag vill. Varför kan inte hjärtat och hjärnan sammarbeta någon gång?!
Nu hoppas jag bara att allt hinns med också!
Puss på er!
-Should I stay or should I go?
Gone, gone, gone.
Först ut:
- Esmk, min kära klass som jag gjorde det mesta med under 3 år och nu är dom bara borta. Självklart finns det vissa undantag om jag tänker på att jag fortfarande håller regelbunden kontakt med Lok, Hedda, Verbs och Anton (och ALLTID Calle ute!) men det är inte samma sak som att se dom varje dag.
-Alla andra, som man träffade varje dag. Typ studentkommittén som jag träffade varje dag de senaste månaderna för att nämna ett exempel. Det finns tusen till!
Sen:
Johan, kort men underbart. Alla känslor, både bra och dåliga, kändes för honom.
Papi, som jag fortfarande drömmer om i stort sett varje natt. Han finns alltid där men ändå inte. Allt som har varit tradition innan är bara borta. På alla sätt gör jag saker som relaterar till honom, typ tjuvringer till den som har hans mobilnummer nu. Och ja, jag vet att det är sjukt. Men ibland kan jag inte stoppa migsjälv.
Efter det:
Mami, som självklart inte är borta men har skaffat ny pojkvän och tröttnat på mitt självdestruktiva beteende och tjat om papi hela tiden.
Milton, den enda som har lyssnat på mig utan invändningar. Den enda som har gett utan några krav. Den som jag fortfarande hör tassa omkring, dag som natt. Jag hade en låt som jag alltid sjöng för han. En låt som aldrig kommer att höras igen.
Selma, som alltid har ställt upp för mig, vetat precis vad jag tänker och vill. Att ha någon som vi hade varandra är få förunnat. Att ha någon att dela hela sitt liv med. Att ha någon som känner ens allra djupaste hål. Att ha någon att lita på. Men antagligen gjorde vi det vi aldrig trodde att vi skulle göra - växte ifrån varandra. Eller så var det bara jag som var dum i huvudet en gång. Eller så var vi två.
Så vad har vi kommit fram till av detta patetiska inlägg?
Lita inte på någon. Alla försvinner.
Love is not a victory march.
När mami kom hem idag så fick jag 446 kronor för att hon äntligen har fått semester! Me like! Sedan jag var liten har jag och Anki alltid fått hennes drickskassa när hon börjar sin semester eller julledighet, men nu är det bara jag kvar här hemma så nu får jag rubbet! Hoho! Dom kommer sitta fint i morgon när en ny kamera ska inhandlas.
Under dagarna som har gått har jag tänkt mycket. Tänkt på saker och personer som har påverkat mig under den senaste tiden och jag har kommit på att jag har förändrats när det gäller vissa saker. Jag tar inte allt så seriöst längre och saker som har känts livsviktiga är småpotatis jämfört med det som väntar.
Det enda som känns jobbigt är att jag inte litar på människor lägre. Men det är så omgivningen har format mig. En gång i tiden var jag inte sådan.
-And every breath we drew was Hallelujah.