May you one day carry me home.


Färdigövat för idag och jag har precis packat ner allt som ska med hem. Jag förstår inte hur det blir så mycket varje gång. Jag har ju inte med mig så mycket hit. Och jag förstår inte hur jag ska få tillbaka allt hit till sommaren. Plus allt nytt jag har köpt. Och vad jag ännu mindre förstår är hur fan jag ska orka bära allt imorgon. Det är en liten bit från busshållsplatsen till skolan, men den blir grymt ansträngande med massor att bära. Tro mig. Been there, done that.

Så imorgon åker jag alltså hem. Två dagar tidigare än vad som egenligen behövs. Om inte anledningen har framgått förut så är det för att jag och Daniel har fått ett speljobb på en krog inne i Munkfors och imorgon är första gången. Jag är sjukt nervös för att jag inte tycker att jag kan mina grejer ordentligt och detta kommer att resultera i att jag inte kommer kunna somna inatt och därmed kommer jag att sova på bussen och med all säkerhet missa mina hållplatser, gång på gång på gång. Hujedamig.
Snälla håll tummarna för allt!

Nu ska jag i alla fall försöka sova.

Puss.

Why do the lovers work so hard to stay alive?

Jag är precis hemkommen från dagens arbete och jag vet att jag har sagt det så otroligt många gånger förut, men jag älskar mitt jobb! Dom är så himla söta, hela bunten.
Idag spelade vi twister och jag var snurrare/domare och fick därmed sitta och säga "vänster fot på röd, nej! andra foten, bra..höger hand på grön" om och om igen. Då kom en kille fram och sa: "du har så fin röst." Åh! Först tyckte jag i och försig att han sa "du har så fina bröst" (vilket jag tyckte var konstigt sagt av en 5åring) men när jag frågade igen så blev jag bara lycklig! Jag blev även bjuden på samma grabbs kalas. Hoho!

Jag har även hunnit med att hämta min balklänning idag och snart ska jag prova den på riktigt. Vet inte om jag är helt nöjd alltså. Hoppas hoppas.

Nu blir det vila.


Could it be that I made him love her more?

Dagens upptåg: Upp tidigt och iväg till Växjö och Daniel för att öva låtarna inför fredagens spelning.
Dagens klädsel: Vit top, vit klänning, silverskärp strumpbyxor och sjal.
Dagens ytterkläder: Bruna stövlar och lila/blå jacka/kappa.
Dagens smycken: None.
Dagens frisyr: Rakt med hellugg.
Dagens teve: Grey's anatomy.
Dagens mat: God middag i Växjö.
Dagens roligaste: Att jag slapp betala tågresan hem. Och en himla massa annat.
Dagens tråkigaste: Nervöshet.
Dagens låt: "are they saying goodbye?" med Ane Brun.
Dagens bok: Ingen. Men jag ska börja på en ny ikväll som inköptes på bokrean igår.
Dagens telefonsamtal: Tingsrätten.
Dagens sms: Inget vidare kul. Fast inte tråkigt heller.
Dagens köp: Strumpbyxor, en tidning, vatten och tågbiljett.
Dagens humör: Nervös! Hu!
Morgondagens planer: Jobba, hämta balklänningen, öva och packa.




-Could it be that she
Makes me love him more?




I live in a box of paints.

Jag har precis kommit hem från en lång promenix och den kändes riktigt lyxig med massor av sol och Ed Harcourt i ipoden. Men ändå är det inte riktigt bra.
En spelning i Göteborg har gått i stöpet och jag kan inte sluta tänka på att solen med all sannolikhet kommer vara borta imorgon och på torsdag då jag verkligen behöver den. Däremot på fredag, när jag ska spendera hela förmiddagen i en buss, ja då är det säkert sommar ute! Possitiva tankar, possitiva tankar..

Nu ska jag öva en massa igen. Jag dör om jag inte kan allt perfekt tills imon då det blir något slags genrep i Växjö.



Hey.

Send her off to a coconut island.

Jag sitter och försöker lära mig dom låtarna jag inte kan till fredagens spelning och det går inget vidare. Jag kan inte fokusera och så stressar jag upp mig och då fungerar det verkligen inte. Bajs.
Men vi har valt väldigt bra låtar. Jodå, det har vi!


Igår var det parken och varje gång jag går dit känner jag väl ungefär likadant. "Vad gör jag här?!" Jag hoppas jag kommer  ihåg det nästa gång och istället spenderar min hemma-tid med dom som jag verkligen vill träffa.
Det är verkligen samma människor som fortfarande hänger där plus att det har kommit till några nya, yngre, ännu oförstörda själar.
Hela kvällen saknade jag en speciell samt Nöjes, Down Town, Glada Ankan och Blue Moon. Ja, typ Karlstad!

Nu är det bara tre dagar kvar av mitt lov, varav jag jobbar en. Klockan 06.00 på fredag åker jag tillbaka till Ransäter igen. Borta bra men hemma bäst!

Nu: ÖVA!

pocket full of dust.

Okej. Det blev mycket vin igår. Mycket. Men det var så himla trevligt. Vad gjorde jag utan Lollos under gymnasiet?!
Framåt småtimmarna åkte mobilen fram. Precis så som den kan göra ibland. Fast konstigt nog gör den typ aldrig det när jag är hemma i Ransäter. Men det är ju det folket jag ringer när jag är hemma och full så det kan ju förklara saken. Min lilla familj. På ett icke incestliknandesätt!
Jag mår inte fint idag i alla fall.


Jag tror att alla hela tiden är på jakt efter något. Eller jag hoppas det, för gud vad tråkigt att nöja sig!
För det mesta tror jag att det handlar om kärlek eller jobb. En jakt efter den perfekta mannen/kvinnan, efter det perfekta förhållandet eller efter ett bra jobb där man trivs som ger mycket pengar och credd.

Mitt liv är också en stor jävla jakt. En jakt efter den perfekta klänningen.
Undrar vad det säger om mig som person?

fan jävla skit.

Jag känner inget riktigt längre och det finns ingen verklighet.


Tur att Lollo kommer ikväll.
Och tur att vi har en jävla massa vin.


Skulle det vara elakt att lägga upp en lista på dom som jag tycker riktigt mycket om, en på dom om jag inte tål och en på dom som jag inte förstår?

Antagligen.

Bring it on home.

Hemma i Anderstorp igen. Hemma i verkligheten. Jag har varit hemma sedan i tisdags kväll och jag börjar redan få långtråkigt. Det är alltid så konsigt att komma hit och inte ha folk omkring sig hela tiden. Jag är så van vid det nu och jag älskar det!
Jag och mami har precis varit ute och ätit lunch och nu ska jag ta tag i min lista med saker som ska fixas:

*Ringa posten
*Ringa skolor ang. turnén
*Systemet
*Second hand-stök
*Öva ensemblelåtar och låtarna till jobbet nästa fredag
*Fixa en pärm
*Tvätta
*Ringa Anton
*Leta balfrisyrer
*Sy
*Skriva musik
*Boka tågbiljett
typ.

Det första som ska göras är att stöka runt i second hand-affärer på jakt efter det perfekt speciella.


puss.


Mamma.

Detta inlägget är helt tillägnat min mamma.


Det finns så mycket som jag alltid vill säga men aldrig säger. Det har hänt så otroligt mycket som har gjort vår relation skör. Sedan pappa dog har jag levt utan att tänka. Försökt gå vidare på egen hand men misslyckats. Du har fått ta så många smällar och jag har trott att du inte har brytt dig om mig. Jag var så rädd att du skulle överge mig på precis samma sätt som jag tyckte att pappa gjorde. Därför satte jag upp en vägg mellan oss innan du riktigt hann, så att jag själv inte skulle bli sårad om du skulle göra likadant.
Vad jag inte såg innan, men som jag ser nu, är hur mycket du har ställt upp för mig. Alla misstag som jag gjorde och inte orkade fixa tog du hand om i mitt ställe. Och när jag låg på sjukhuset. Tack för att du över huvudtaget kom dit. Jag gjorde fel.
Tack för att du har peppat mig under året som gått och tack för att du fortfarande hjälper till när jag ber dig. Och tack för att jag ibland inte ens behöver be dig. Du är min bästa vän. Den som står mig närmast. Den som förstår mig och står på min sida i alla lägen.
Jag har fortfarande mycket kvar att arbeta med, men jag hoppas att vår relation kan fortsätta att växa åt rätt håll igen. För första gången sedan pappa försvann kan jag äntligen säga till en annan människa att jag älskar den och verkligen mena det.
Jag älskar dig.


I never gonna know you now..

Dagen har gått rackarns fort. Besök av kusinerna, god mat, melodifestivalen, massa prat i telefon och så har jag sytt mig en ny klänning.
Nu ska jag bara packa med innan jag kan sova. Tidigt i morgon bär det av hem till Ransäter igen.
Jag är lite pirrig jag. Allt var så bra när jag åkte, men av någon skum anledning kan mycket förändras på en vecka när vi inte ses. I alla fall när det kommer till vissa relationer.

image208

Mja. Ny klännig blev det ja.








-but I'm gonna love you any how.