The night they drove old Dixie down.

Nu är jag hemma i Anderstorp och lyssnar på the Band. Hemma hos mami igen. Nio dagar ska det visst bli sammanlagt varav jag ska jobba fem (och idag var den första).
Syster med familj är på besök och jag älskar att ha en bäbis (okej, han är väl inte riktigt en baby nu då men) här som lyser upp dagen med sin närvaro!
 Det känns rätt skönt att vara ifrån skolan lite. Särskilt med all dramatik som har pågått den senaste tiden.
Men jag saknar också.

Kärlek.







Ja, koncist var det ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback