Hur ska jag gå hem när allt är såhär? Jag vet du kommer att se på mig sådär.
Igår på förfesten hade jag sommarens två bästa samtal. Jag var kvällens gladaste. I cirka 20 minuter. Sedan kom funderingarna igen och tankarna om att det faktiskt inte kommer att fungera. Att allt egentligen bara är en fantasi.
Idag är det inte bättre. Men just gårdagens samtal orkar jag inte fundera på. Mer på personen som jag pratade med. Jag saknar så himla mycket som har varit. Allt som aldrig kommer vara igen.
Sedan förstår jag inte att vissa personer kan vara hur elaka som helst och ändå vara lyckliga. Själv kan jag inte ens tänka en elak tanke om någon utan att få skit för det. Det kommer liksom alltid tillbaka. Men det gäller väl att vara elak mot rätt människor kanske. Jag vet inte. I så fall så är jag alltid rätt person för den här killen. Jag börjar bli riktigt trött på de här högstadiefasonerna. Bråk om samma kompis/kärlek, fula trick, lögner och utfrysning.
Dom här dagarna saknar jag papi mer än någonsin.
Och önskar att jag vore någon helt annan.