let me know when you're there, that everything is alright.
det känns som att jag bara gråter och gråter och tårarna borde ta slut snart, men det gör dom inte.
det känns konstigt, overkligt och riktigt jävla orättvist.
han liksom bara låg där och andades tungt, så fullproppad med morfin så att han varken kunde ha ögonen öppna eller stängda. så liten och späd att man bara ville krypa ner i sängen och hålla om honom och viska att allt kommer att bli bra. vad man än sa fick man ingen respons. inte en nick, inte en blink och inte ett tryck av hans hand. det enda som fungerade var andningen. han var redan borta. hur kunde det bli så på bara några dagar? och varför kunde det inte ha räckt med 16 år av pain? omg, det finns absolut ingen gud någonstans. tro mig, igår skulle jag kunna offra min själ till både himmel och helvete för lite hjälp.
blicken klarnade för några sekunder och sista andetaget drogs. sen blev det tyst. det blev tomt.
jag klarar inte av att säga hejdå än. det gör ont. jag behöver inte ens tänka, det hugger ändå.
-praying for my papi to come back.
Hej Johanna. vi har inte hört av varandra på ett tag, skrev till Julia på lunar, o såg att du hade skrivit innan. Kände att jag borde titta till dig, såg att du hade blogg. Kändes som att jag skulle läsa på den. De jag möttes av va ett ganskla så sorgligt inlägg. Kommer inte kunna förstå vad du går igenom, o jag vet inte vad jag ska säga, men kämpa på, de va nog vad jag vill säga. Ta hand om dig! kramar//thomas
Jadå, skolan e kanon, här flyter allt på superbra. De e mycket att göra, vissa stör man sig på, andra inte, o jag lär mig en massa på piano. Kanonkul. Men ibland kan de bli för mycket av gospeln. De e ju i princip de enda vi spelar, så de blir tjatigt i längden. ja e ju inte precis gospelfantast i rötterna;). Jobbar du eller? Kramar
I found this site very useful while surfing Google.Interesting page containing serveral helpful information and nice pictures. Greetings