johanna

Helgen gick förbi alldeles för fort. Det känns som att den inte ens hann börja. Jag tror att jag har tappat en dag någonstans. Men å andra sidan, vad gör det när jag ändå lever varje dag som en lördag? Inga måsten och inga krav, och inga inkomster överhuvudtaget. Det kanske låter underbart för alla hårt arbetande människor där ute i världen, men om sanningen ska fram så blir det ganska tråkigt i längden. Man sover bort hela dagarna och när man väl är vaken är alla andra trötta och orkar ingenting.

Nej nu ska jag banne mig ta mig i kragen och skaffa mig ett jobb!

Dom ringde i och försig från Harry’s idag så nästa lördag ska jag dit och jobba. Yeah yeah yeah. Det kommer nog bli skitbra! Sen väntar jag svar från en fabrik angående nattskift, så helt hopplöst är det ändå inte.

Bara jag fick iväg den förbannade demon någon gång..

Helgen bjöd på många olika aktiviteter. I fredags blev jag utbjuden på fika av min Selma och på kvällen hade jag och mami mys med film, god mat och vin. En mycket fin start på helgen.

Större delen av lördagen spenderades framför symaskinen och nu är två nya klänningar klara. En Carrie-klänning och så den här:

Senare blev det utgång. Parken med Selma där Cascada spelade inför alldeles för mycket folk. Det var så sjukt trångt! Men det var kul att möta vänner och bekanta igen. Trevliga återseenden med ex-klassen och andra godingar. Trots en i stort sett obefintligt alkoholkonsumtion så slutade det med hemkomst i taxi kl 06:30. Intressant.

Efter ca en timmas sömn var det dags att gå upp. In i duschen och fixa och greja för att 45 minuter senare vara på väg till kyrkan. Det var den längsta gudstjänsten ever. Är det någon mer än jag som har tänkt på att det enda man gör i svenska kyrkan är att resa sig, sätta sig, resa sig, sätta sig….?

Efter det var det meningen att det skulle bli en uppmötning med Anton, men det blev inte så mycket med det. Det var även inplanerat en liten date med Lina och Pg, med tröttheten har en stark förmåga att övervinna det mesta. Allt slutade med en massa sömn och one tree hill. Passade mig utmärkt.

Igår, måndag, var det dags för vår käre präst att komma på hembesök. I två timmar satt vi och pratade om begravningen som ska äga rum nästa fredag. Jag trodde aldrig att det låg så mycket planering (och pengar!) bakom. Jag måste måste måste skriva klart min låt nu!

Direkt efter det att prästen hade gått, åkte jag och hämtade min nya mobil. En helt underbar uppenbarelse i rosa. Yeah!

Pä kvällen kom Anton hit för att slå ihjäl lite tid med mig. När vi satte oss i bilen, för att åka iväg och köpa juice och snus, kom kära gamla minnen tillbaka. Så många gånger vi har suttit där i värmen på väg mot nya mål det gångna året. Jag vill ha tillbaka allt igen.

Så nu sitter jag här och dricker Brämhults nypressade apelsinjuice i min nya klänning samtidigt som jag har Robyn på repeat på min nya mobil.

-baby show me what it’s all about.