I knew a part in me had died .
Det finns många saker jag inte är gjord för. Klättra i berg är en. Att fixa med datorer är en annan. Men främst är jag inte gjord för att vara ensam. Jag klara inte av det. Jag vill ha människor omkring mig hela tiden som jag kan dela allt med. Både bra och dåliga stunder.
Det har jag fått turen att ha det senaste året, men inte nu längre. Det har bara gått några dagar, men jag orkar verkligen inte med det. Jag saknar Marcos. Och Daniel. Och Elin. Och Jesper. Och Fredrik. Och alla andra. Och jag har inte råd att träffa dom. Och det känns som att det borde vara för tidigt att göra det med. Och jag kan inte ringa till dom. Jag saknar dom för mycket.
Imorgon åker Anton till Hultsfred och jag har inte träffat honom en enda gång än. Och Louise är inte hemma från USA än, vilket jag trodde att hon skulle vara när jag kom tillbaka. Gud vad jag längtar efter att hon ska komma hit!
Kan någon bara komma och stänga av Ane Bruns "This road"?