johanna

Jag har precis kollat färdigt på "La Vie En Rose" som handlar om Edith Piafs liv. Om hur hon helt obehärskat levde för konsten. Vad ska man säga? Det är en av de vackraste filmerna jag har sett. Det finns inte ens ord som kan förklara hur stark och berörande den är. Jag är fylld men ändå tom.

Nu vill jag bara sova. Sova utan en enda dröm om dig som jag alltid ser, vare sig du är här eller inte. Du tröttar ut mig, gör mig helt uppsliten.
Men ändå kan jag sluta tänka. Inte sluta drömma. Inte sluta prata vare sig om eller med dig.
Jag vill att allt ska bli bra nu. Att allt ska bli som det var innan det blev smutsigt.

Går det?