johanna

Ikväll kom jag hem från Anderstorp, där jag har haft mys med mami. Jag blev klippt, fick god mat och hann med två besök till papis grav. Vi drack vin, kollade på dansbandskampen och hade en välbehövlig lugn kväll. Inte en tanke på läxor och drama. Det är så det ska vara.
Idag blev jag upphämtad med bil av Frida och Micke vid dörren och fick skjuts ända till min dörr här i Växjö. Det är lyx!

Nu ska jag börja plugga igen. Deadline i morgon klockan 12. Bättre sent än aldrig.

Oh God I'm scared
but I can't tell you that,
can I?

Efter två alvedon och en lång varm dusch mår jag inte det minsta bättre. Huvudet bultar, kroppen värker och jag gråter mest hela tiden. Ja, för så blir det alltid när jag är sjuk. Jag gråter för att jag inte orkar någonting men har massor att göra och för att ingenting går som det ska. Sängen till exempel. Den gick precis sönder så nu måste jag ligga på soffan och snora. Och stackars Daniel. Jag förstår om han är förvirrad.
Jäkla liv.

Dom tre senaste åren har jag haft som tradition att varje 6:e oktober
besöka kyrkogården i staden jag bor för att sätta ett ljus. Idag var den dagen.


Jag saknar dig Pappa.

När jag var hemma i Anderstorp i helgen fann jag det här i en låda:

Ett pass som inte har tillhört vem som helst, utan min pappa när han

arbetade som sjöman.

En av stämplarna är till New York, stämplat samma år han fyllde 18.

 

Numera ligger det väl förvarat i min gamla cigarrlåda och tas fram när
jag vill bli påminnd om alla berättelser om åren på sjön.
Oj, vad mycket man kan sakna.

I lördags åkte vi till IKEA och handlade resten i möbelväg av vad som behövdes till lägenheten. Ett kalas som ändå gick på bra mycket mindre pengar än väntat. Ett måste när man kommer halvvägs och klockan är lunchtid är självklart det här:

Men frågan är hur något så gott kan se så groteskt vidrigt ut?!

Idag tog jag tåget hem till mami för att fixa håret och bara umgås. Det känns som evigheter sedan det bara var vi två och fint har det varit. Ni vet mamma-mat och vin i soffan. Helt underbart. Så nu sitter jag i mitt flickrum, nöjd och trött. Även om jag tycker om att bo i Växjö så känns det skönt att sova "hemmahemma" en natt.

Mörkare och kortare.


Imorgon är det ny vecka som redan är fullspäckad. Mycket plugg som ska hinnas färdigt på lite tid och en massa kul som händer till helgen! Godnatt så länge!

Det här är nog det sötaste (hahaha) på länge! Ett litet sockerpaket på
ett kilo, typ 2 äpplen hög! Jag älskar det!




Jag hoppas i alla fall min fina syster förstår den smarta rubrikreferensen.
Ja, smart är den.

I fredags fick jag världens finaste salt- och pepparkar av min man!

Som jag har letat efter fågelkar i alla möjliga affärer. Bästa!

Jag borde sova nu. För länge sedan egentligen. I morgon jobbar jag mellan 7-16
och likadant är det dagen efter. Sedan får jag äntligen åka till Växjö igen. Bort från
Anderstorp som jag tycker mer och mer illa om för varje minut som går.
Människorna här är så konstiga. Dom verkar inte veta att det finns en hel värld
utanför det här lilla samhället. Jag blir rädd.

Nu saknar jag folkhögskolelivet som tusan. Bland annat dom här tre: