johanna

Ett av dom minnen som lyser starkast av pappa är alla de sena kvällar vi satt uppe och pratade. Ibland om ingenting, men för det mesta om hans egna minnen. Ofta berättade han historier om när han jobbade som sjöman och även om det kanske inte fanns mer än fem-sex berättelser att välja bland var det alltid som att lyssna på en saga som innehöll både gott och ont. Ju fler år som går, desto mer börjar jag glömma alla fina detaljer som följde med historierna. För att aldrig glömma helt och för att påminna mig själv om den korta men fina tiden vi fick tillsammans har jag idag tatuerat in ett ankare för min far. Ett fint minne av världens bästa pappa.