johanna

För ett tag sedan frågade mina vänner mig varför jag egentligen bloggar. Särskilt när en kille vi kan kalla för Micke (för ja, han heter ju faktiskt så) var kär i min pojkvän och förde ett jäkla liv. Han tyckte att jag skulle sluta skriva saker som rörde mig och Daniel för att han själv mådde dåligt av att se vad han inte fick, men ändå kunde han inte sluta läsa. Ett konstigt slags beroende. En sjukt jobbig period som vi kan ta någon annan gång.
Jag svarade att jag skrev för att bloggen är som en dagbok (om än något sporadisk) för mig. Något jag kan gå tillbaka till och kolla vad jag gjorde, hur jag var och hur jag tänkte. Som under hösten 2006 och våren 2007. När jag läser det så kommer jag ihåg hur dåligt jag mådde då och ser hur mycket starkare jag har blivit nu. Sedan är det även ett väldigt bra sätt att uppdatera min underbara familj och mina fina vänner om vad som händer, då jag vet att dom läser här regelbundet och dom vet att jag är rätt usel på att höra av mig.
Men den senaste tiden har jag börjat uppdatera mycket mer. Det känns som att jag har saker jag vill skriva och visa hela tiden. Som att allt är viktigt att ta med. Och idag började jag tänka på om det verkligen är så. Om det händer så mycket som är värt att skriva om. Eller är det egentligen så att jag fyller mina dagar med saker så att jag ska ha något att skriva om på bloggen?
Men sedan tänkte jag; hur det än är, vad spelar det för roll? Huvudsaken är väl ändå att jag har ett grymt bra liv just nu och har människor omkring mig som får mig att skratta varje dag. För så är det.
Ikväll har jag och Daniel letat lägenhet tillsammans. Om jag inte kommer in i Hultsfred så flyttar vi ihop till hösten och jag har nog aldrig längtat mer eller sett så ljust på framtiden.