johanna

Nu har jag sååån beslutsångest. Tankarna virrar runt i huvudet om och om igen, men jag får ingen rätsida på det hela. Det känns som att vilket jag än väljer så kommer det bli fel. Varför fick man inte lära sig sånt här i skolan?

Ska man lita på magkänslan och välja därefter eller ska man välja det som verkar smartast? Om man inte har någon magkänsla då? Ska man tvinga fram ett beslut och hoppas på det bästa? Fast å andra sidan, kan man tvinga fram en magkänsla? Det borde ju vara det man väljer som egentligen är det man känner för. Viljan ligger kanske undermedvetet? Ungefär som när man olar om man ska välja isglass eller kulglass, och så hamnar det på isglass. Då kommer man alltid på att det är kulglass man egentligen vill ha och väljer det istället.

Det som följer får bli en kort redovisning av de senaste dagarnas tankar:

• En familj i USA har ringt och dom vill att jag kommer dit den 12 mars. Är jag fortfarande sugen? Har jag fortfarande råd? Vill jag egentligen bara dit för att komma till NY, och inte för att jobba i en familj? Är det i så fall bättre att spara pengar och göra en riktigt bra resa dit någon annan gång? Men jag vill ju inte bara resa dit. NY är min drömstad och jag vill känna staden i hjärna, hjärta och själ. Om jag säger nej nu så är det absolut sista chansen. Det finns inte en snöbollschans i helvetet att jag orkar fylla i alla ansökningarna en gång till.
• Sen kommer jobbet för fritidsresor. Jag pratade med David i torsdags och det kommer dröja ytterligare ett par veckor innan dom har valt ut vilka som har gått vidare. Är det värt att vänta på det? Chansen är såå liten att man kommer med. Sju av 200 fixar biffen. Hur stora är oddsen att jag är en av dom? Men tänk om jag väljer USA. Då har jag absolut noll chans att ens gå vidare till nästa uttagning. Då är det inget alternativ längre. Men tänk om jag väljer att vänta på svar från det här jobbet, skiter i USA och sen inte kommer vidare. Då står jag på noll igen. Hu!
• Nu har jag jobbat som dagisfröken några månader och jag älskar det verkligen. Borde jag utbilda mig till det istället och bli vuxen? Å andra sidan så har jag ändå möjligheten att välja det här alternativet senare om allt annat går åt skogen.
• Jag är såå sugen på att söka skolor igen och börja plugga musik. Det är musik jag vill jobba med och det är den jag brinner för. Det skulle vara så kul att lära känna nya människor, träffa folk att spela med och satsa, satsa, satsa. Ändå känns det som att om jag ska göra något av de två översta alternativen eller liknande, så finns det ingen bättre tid än nu. Jag bor fortfarande hemma och jag har inga utgifter. Ingen lägenhet att ta ansvar för och inga lån att betala. Gaah. Varför är det här så svårt?!

Det enda jag vet säkert är att jag inte vill vara kvar här. Jag vill upptäcka nya sidor av både migsjälv och världen. Men ibland kanske man måste välja bort det man vill ha just nu, för att kunna få det man har velat ha hela sitt liv?

-I’m just a girl in the world.