johanna

Jag blir alltid lika glad (och förvånad) när personer som jag saknar ringer så där lite spontant. Därför var det med glädje som jag svarade igår när det stod "Hugo" på displayen.

Sommaren är den tiden på året som jag träffar nya personer och umgås med ett helt gäng fullt av sköna människor. En av dom som jag kan prata med om allt och ingenting, hur länge som helst är just Hugo, och därför blev jag såå peppad när han ringde igår. Det blev ett långt samtal om allt från kläder till kärlek till att ta upp liftare i den falska natten. Blev även uppdaterad om det senaste skvallret och riktigt peppad på den kommande sommaren. Nu måste jag bestämma mig snabbt!

Jag hatar att tappa kontakten med vänner, men ändå är jag så himla dålig på att höra av mig. Och när jag väl gör det brukar det vara mellan 2 och 4 en lördagsnatt efter en stökig kväll -vilket de flesta i min närhet har fått erfara både en och två gånger (speciellt lilla Hedda som jag alltid verkar ha i tankarna när jag vill prata med någon framåt morgonen). Det känns som att man borde ta tag i att höra av sig till dom man saknar lite oftare. Efter att jag har gjort det är jag alltid så himla mycket gladare! (Detta gäller dock inte gamla flammor. De kallas ex av en anledning.)

Angående USA-resan så har jag äntligen bestämt mig. Jag ska inte åka. Inte just nu i alla fall. Det finns massor av saker som är viktigare just nu och som jag har sagt tidigare är jag riktigt sugen på att plugga. Det ska bli såå skönt att komma igång med musiken på riktigt igen.

Sen vet jag ju i och försig ingenting om utlandsjobbet än. Det som lever får se.

Undertiden tänker jag bara njuta av livet, jobba när det behövs och ha riktig roligt.

Nu ska jag titta på "vänner" och sedan bär det av på träning. Hoho!

- Nothin’ satisfies, but I’m gettin’ close
Closer to the prize at the end of the rope.