johanna

oj,jag har aldrig kännt såhär förut.jag har varit kär så jag vet hur det känns, och jag känner igen känslan av att inte tycka om någon också.men det här är konstigt.det går lixom inte att beskriva.jag vet inte ens om jag är glad eller om jag ska börja gråta nu.det växlar hela tiden men ändå känner jag likadant.och allting kan hända under en helg.

sigges var grymt bra med min syster som är en baddare på att dansa på borden!

men något som jag vet är att jag saknar.två personer mest.den ena borde jag nog hata egentligen.och den andra?den som efter kärlek blev min bror?far away.och ännu längre bort kommer han vara till hösten.eller jag.jag kommer vara ännu längre bort.och jag har inte sagt att jag ska iväg.jag vill inte.jag hatar hejdå.hur ska jag klara studenten då?det är ju bara ett enda stort hejdå egentligen.ok,jag gillar grejen med att komma härifrån,men jag vet inte om jag är redo för att klara allt själv.vad händer med alla här hemma?stannar dom kvar tills jag kommer tillbaka eller lämnar dom mig för sista gången?
åhh,jag som var så peppad innan,och nu blir det såhär.

men för en gångs skull är det inte kärlek.
det är en illusion.