johanna

Pain, smärta och ångest är de tre ord som finns i mitt liv idag. Min nacke gör hutlöst ont, jag har (THE) träningsvärk sedan gårdagens träning och jag har dubbelbokat migsjälv. Den enda tanken som håller mig uppe är att dagen inte kan bli sämre.

Igår följde jag med mami på vattenaerobic, vilket jag trodde skulle vara lite skön stretching för äldre damer. Tji fick jag! Om man ger järnet kan man antagligen flytta berg efter några sådana pass. Fast å andra sidan kanske det bara är jag som är otroligt klen. Eller så gjorde jag helt fel. I vilket fall som helst så är dagens träningsvärk olidlig.

Igår jobbade jag för första gången detta året. Jag kom på hur mycket jag har saknat det och hur mycket skönare det är att ha rutiner. Det är konstigt hur man hinner med mycket mer när man jobbar än när man har ett helt tomt schema.

I morgon ska jag jobba på skolan som stödlärare och jag är livrädd! Jag vet inte riktigt hur man ska hantera massa fjortonåringar fyllda med upprörda hormoner. Jag funderar på om det är ungefär samma sak som att möta en ilsken hund? Titta dom in i ögonen och lura dom att jag inte är rädd.

Och hur ska jag kunna hjälpa dom med NO när jag kan precis lika mycket om atomer och solsystemet som dom?! Jag får helt enkelt gå in med flaggan i topp och göra det bästa av vad som är. Dom kan ju i alla fall inte stena mig…eller?

Idag har min bästa vän och vapendragare fått något efterlängtat, så ikväll bär det av ut i ingenmansland. Jag är så glad, så glad för hennes skull!

Eftersom att jag har ganska dålig självdiciplin (läs. obefintlig) så kom jag aldrig igång med min klänning i lördags. Därför ska jag sätta mig ner och fixa den nu. Eller efter jag har gjort allt annat som måste göras. Jag känner mig som Alfons. "Jag ska bara, jag ska bara".

Förresten så känner jag en kille som heter Alfons – på riktigt! Eller det är väl ganska ovanligt? Han är i vilket fall hur söt som helst!

- when I kissed your lips I knew how sweet a kiss could be.

Have you ever looked at a picture of youself and you see a stranger in the background?

It makes you wonder, how many strangers has pictures of you?

How many moments of other peoples lives have we been in?

Were we a part of someones life when a dream came true? Or were we there when their dreams died?

Did we keep trying to get in, as if we were somehow destened to be there? Or did the shoot take us by surprise?

Just think..you could be a big part of someone elses life, and not even know it.

Idag tjatar alla om att det äntligen är helg, men vad känner jag för skillnad? Det visas sämre program på teven och maten blir lite godare. Det är typ det.

I onsdags var det då dags för göteborgsresan, som faktiskt blev av efter mycket om och men. Alla tåg mellan Kalmar och Borås var inställda, så jag fick vackert ta och sätta mig på bussen upp till Borås och ta vättertåget därifrån. Trots att jag hatar att åka buss, så gick det ganska smärtfritt, och jag fick åka gratis buss på ditvägen för att jag inte hade förköpt någon tågbiljett. Sånt kan ju göra en hel dag för vilken smålänning som helst! Hoho.

Väl framme i Göteborg gällde det att ta sig upp till lokalen där auditionen skulle hållas på så kort tid som möjligt, eftersom jag redan var över en timma försenad – vilket för en gångs skull inte var mitt fel. Saken var bara den att alla som har varit i Göteborg vet att det kan blåsa något ohyggligt där, och det gjorde det självklart nu. Till saken hör även att regnet slog som spö i backen och jag skulle så långt upp på vallgatan man kan komma. Uhh.

När jag väl kom dit såg jag ut som en dränkt katt och det första som skulle göras var att ta kort. Ni som känner mig väl vet nog mycket väl hur jag reagerade på detta. Man kan väl säga som så att dom som hade hand om uttagningen fick lära känna mig "på riktigt" från början.

Sedan var det dags för information, uppspelning och intervju, och jag måste faktiskt säga att jag var rätt nöjd. Det enda som jag har att klaga på är väl gitarrspelet, men det visste jag ju redan innan att det var lite si och så med, eftersom mina fingrar först och främst har vilat på tangenter och inte strängar den senaste tiden.

Under intervjun fick jag reda på att jag var en av 40 av 200 som var uttagen till att ens komma på audition. Sånt peppar upp en till topp! Men hur det går efter detta får tiden utvisa. Dom skulle höra av sig om ca 2-3 veckor. Undertiden får jag sitta på mitt rum och hålla tummarna och öva, öva, öva på gitarren. Dom sa att jag ska klara av att spela 150 av de mest populära låtarna (som dom väljer ut) om jag ska få jobbet. Och inte bara klara av dom. Nej, här ska allt kunnas utantill! Puuh. Men jag peppar som bara den på det här nu!

Igår pratade jag med Selma i telefon i stort sätt hela dagen, innan hon tillslut drog sig hem till mig. Här hade vi värsta myskvällen och spådde varandras händer, testade lyckan med tärningar och tydde våra senaste drömmar. Fick reda på en hel del intressanta saker, men ibland fick jag inte svaren jag önskade. Fick bland annat reda på att jag är en energisk, social person som har svårt att binda mig. Like I didn’t know? Alla dessa egenskaper är typiska för mig som är vattuman.

Idag har jag spenderat sista dagen med mami på en vecka. Klockan sex i morgon bitti åker hon iväg mot Landvetter, för att därifrån ta flyget ner till solen och värmen. Oh, vem behöver inte det i grådasset liksom?

Jag har även passat på att ladda upp kylen med diverse alkoholhaltiga drycker inför de två kommande helgerna. Mmmm, I like! Hoho.

Nu är det snart dags för lite mys i soffan tillsammans med SJP, men innan dess väntar det jobbiga telefonsamtalet, som numera verkar vara en daglig rutin. Vattumän är visst envisa också.

-and there he goes, two thirds of my name with brown eyes.

The only one who ever listened.

Det här funkar verkligen inte! Jag är förkyld och min röst låter åt helvete, jag har övat på gitarren alldeles för lite den senaste tiden och jag får inte ihop låtarna på ett snyggt sätt. Det kommer verkligen att gå åt skogen i morgon. Varför ska jag ge mig in i sånna här dumma lekar? Och det gör ju inte saken bättre att folk inte kan lära sig hur man svarar i en jävla telefon. Eller stå upp för vad man tycker. Eller bara lära sig hur en normal människa tänker och fungerar.

Däremot kan dessa varelser ta in vartenda litet ord jag säger utan förstå sig på undertexten. Jag borde ha en löpande textremsa i pannan som förklarar vad det är jag vill ha sagt. Fast då blir det i och försig en övertext.

Men det är väl bara till att fortsätta öva tills det ger med sig, och fortsätta ringa tills det svarar. Om jag så ska framstå som den jobbigaste människan i världen. Nu är jag bestämd. Nu ska jag ha det jag vill ha.

Tack för att ni lyssnade.

Jag är så trött att jag snart somnar där/här jag sitter. Och tro nu inte att det är på grund av att jag har varit duktig och jobbat, varit i skolan eller haft värsta träningspasset. Nej. Anledningen är att Golden Globe Awards visades hela natten. Jag tittade och njöt samtidigt som jag inbillade mig att Leonardo DiCaprio –som enligt mig är precis lika het nu som när Titanic spelades in – satt bredvid mig och hjälpte mig med att håna & hylla alla pristagare. Samtidigt som jag gjorde detta satt jag även och tränade på mitt tal som jag ska ha på samma scen om några år. Kalla mig knäpp, kalla mig blåst eller ja, kalla mig vad ni vill! Jag skrattar fortfarande.

Idag har jag äntligen tagit mig i kragen och städat mitt rum. Innan jul åkte jag och Malin till Jönköping och köpte massa nya saker till mitt kryp-in, och nu har det äntligen blivit fixat! Det känns så skönt att ha en sak mindre att tänka på.

Nu ska jag fortsätta att titta på Grey’s anatomy, och sedan ska jag öva inför imorgon. Auditionen i Göteborg. Hoho! Frågan är bara om tågen går som dom ska nu efter stormen, eller om jag ska vara tvungen att ta bilen. Jag är inte så peppad på att köra i stan, plus att det finns en viss risk att jag – mot min vilja - råkar stanna till hos den bästa, utan att tänka igenom det alltför länge.





-Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kanske jag kommer över det.

Igår träffade jag honom igen. Han som jag inte har pratat med på flera månader. Han som får det att pirra uppifrån och ner. Han som tar med mig i den farligaste av karuseller.

När jag tänker på det vi har, eller inte har, måste jag komma på ett nytt ord. Vår relation är ny och suddig. Otydlig och skör.

Allt är perfekt tills en dålig handling, eller ett illa valt ord slår sönder alla chanser till en samvaro.

Jag vet inte vad det är, och jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vad jag känner och jag vet ingenting om dig. Vi har egentligen aldrig funnits. Allt har bara varit en vacker illusion. Men det gör ingenting. Det enda som spelar någon roll är att fjärilarna har hittat tillbaka.

- Pay no mind för ingen kan vilja ha dig mer än mig.

Fredag:

Gick upp tidigt för att jag hade lovat mami att följa med och handla. Varför vet jag inte riktigt, men trevligt var det. Det blev massa spring in och ut i affärer och allting avslutades med att mami bjöd på restaurang.

Dom som känner mig, vet så väl, så väl att det här med att gå upp tidigt inte riktigt är min grej, så eftermiddagen spenderades sovandes.

På kvällen bar det av till Smålandsstenar – som är ett ställe som absolut inte uppskattas av mig egentligen – där jag skulle träffa Emelie. Det blev pepp med gamla favoritlåtar och martini, och sedan gick vi ut i "vimlet". På hotellet spelade ett live-band Prince, och jag var fast. Stannade tills slutet och fick en skiva av sångaren. Knegarn hette han visst. Spexigt. En låt hette "vad är det för fel med å bara va snäll". Detta fick mig och mami att vika oss av skratt dagen efter.


Lördag:

Ja, dagen efter då. Åkte hem, pratade med Selma och somnade. Vaknade vid halv nio, in i duschen, Selma kom och förfesten började. Bästa musiken på länge strömmade ut ur högtalaren – den andra har jag sprängt – och vi slog klackarna i taket. Klockan elva färdades vi i bil på väg till det närmaste utestället häromkring, där Backyard babies gästade kvällen till ära. Mycket folk av alla de slag och många som jag har saknat på ett eller annat sätt. Största delen av kvällen spenderades framme vid scenen, och resten av tiden härjade jag och Calle runt i sorlet. Strax efter två åkte jag hem och fortsatte stöka i Gula huset. That’s it!


Söndag:

Med ömma och blåslagna revben efter gårdagens konsert låg jag i min säng halva dagen och tittade på "sex and the city". Kvällen spenderades med mina tankar och baby-love som sällskap.
Måndag:

Blev väckt av mami och sedan bar det av till Ullared. På vägen dit funderade jag på varför jag alltid går med på att följa med dit, för jag gillar verkligen inte stället. Men när vi väl kom fram så var det hur bra som helst. Nästan tomt på giriga konsumenter och massa kul saker att slänga ner i vagnen.

Tog även en svängom inne på h&m där jag köpte en klänning som ser exakt likadan ut som två andra jag har hängandes i garderoben, fast alla är i olika färg. Köpte även ett par mega-örhängen som jag love, love, love.

På kvällen hade jag och mami myskväll med Dagboken och ostbricka. Jag älskar måndagar!


Idag:

Tog en ordentlig sovmorgon och vaknade peppad till tusen. Jag åkte ut och fixade med lite saker och sedan slappade jag till the Rose. Otroligt bra film det där.

Nu sitter jag mest och väntar på att Selma ska ringa så att vi kan planera vår taco-kväll som vi ska ha i morgon. Det kommer bli fest!

-bang bang, you’re dead.

Dagens upptåg: Inget galet. Var på salongen och klippte&färgade håret. Det behövdes verkligen. Det var nog tre månader sen sist. Men ni vet ju vad man säger; "skomakarens barn går alltid i trasiga skor".
Dagens klädsel: Grön/vit-mönstrad boho/babydoll- topp och svarta stuprör.
Dagens ytterkläder: Svart kappa, vit basker och sjal och svarta ankelboots.
Dagens smycken: Guldiga örhängen som ser ut som mynt. Typ.
Dagens frisyr: Vågigt minus lugg typ.
Dagens teve: Sex and the city. Fortfarande.
Dagens mat: Stekt falukorv och mjölkade makaroner.
Dagens roligaste: Färga håret är alltid kul. Och när dom ringde från företaget där jag har sökt jobb, och sa att jag skulle komma upp på audition.
Dagens tråkigaste: När Selma berättade att hon ska vara borta ända tills på lördag.
Dagens låt: "A natural woman" med Aretha Franklin.
Dagens bok: Ingen. Köpte BILD idag så det får väl bli den i så fall. Fast jag har i och försig inte läst den än.
Dagens telefonsamtal: Emelie som peppade på uppmötning i morgon.
Dagens sms: Inget som är värt att nämna.
Dagens köp: Tidningen får det väl bli.
Dagens humör: Jag är rätt peppad, men ändå lite trött. Det pirrar lite sådär.
Morgondagens planer: Handla med mami, sy och träffa Emelie.

Mini-skolådan är alldeles, alldeles underbar. Jag kommer att älska den tills döden skiljer oss åt. Den innehåller allt en kvinna behöver; skratt, tårar, fashion, sex och mycket mycket mer. Jag älskar att se allt glitter och glamour, höra intressanta diskussioner och se alla dessa fantastiska outfits. Men framför allt så älskar jag det välbekanta pirret i magen som kommer varje gång Mr. Big äntrar scenen. Mer man får man leta efter.

Det enda problemet är att serien är väldigt, väldigt beroendeframkallande.

Nu är jag tillbaka igen och både jul, nyår och allt där emellan är avklarat. Det känns skönt att vara hemma igen och jag hoppas på att få slappa ett par dagar innan skola, dagis och fritids ringer. Fast det är klart, det blir inga pengar. Och inga rutiner. Det skulle passa perfekt att börja på torsdag och jobba konstant fram till sommaren. Den som lever får se.

Julen spenderades som sagt i Göteborg hos syster och Johan. Det blev en trevlig helg med alldeles för mycket mat.

Vi var på bio ("little miss sunshine"), promenixade och träffade lite nya människor.

Annandagen spenderades i stan, men som vanligt fanns det ingenting som lockade på rean. Antingen hade man sett sig trött på sakerna under hösten, eller så såg det hemskt ut. Istället blev det nya fräscha klänningar, parfym och skivor.

På onsdagen var jag hemma igen och jag och Selma åkte iväg en runda för att titta vad som fanns på rea häromkring, men återigen blev jag besviken. Fast jag kom hem med ett par heta skor som gillas skarpt. Mums!

I torsdags piffade vi (jag och selma) till oss och gick ut och åt, för att senare se spelningarna som var på Harry’s. Jag blev glatt överraskad när jag såg att två snygga killar från ex-klassen skulle spela. Åh, vad kul det var att träffa Totte igen! Träffade även på lite andra kända människor som har saknats i mitt liv.

I lördags åkte jag tillbaka till Göteborg för att fira nyår.

Det började med shopping i nordstan – eftersom det spöregnade ute – där jag köpte en übersöt klänning och sedan bjöds det på grillad lax och pös framför teven. Jag har äntligen upptäckt den festliga serien "kvarteret skatan"! Jag kan riktigt se Lok framför mig, sittandes i Kina med handen för pannan och säga "Oh no". Vad jag har förstått så har bruden varit ett stort fan redan från start. Now I’m back in the game!

Nyår firades med pompa och ståt hemma hos Johanna, där Rickard och Helen lätt stod för bästa dansen. Det bjöds på snittar i mängder, någon efterrätt som jag inte ens kan uttala, ostbricka, bubbel och snacks. Det blev en perfekt start på det nya året.

Och inför det nya året då? Några nyårslöften? Ja, jag är precis som alla andra. Jag älskar nyårslöften! Det gör så att jag verkligen ser fram emot det nya året! I år ska jag:

• Lära mig spara mina pengar. Ett löfte som måste hållas, nu när jag ska bli vuxen och allt.
• Börja träna. Jag räknar inte bara med att bli vuxen. Jag vill bli gammal också!
• Söka någon bra utbildning.
• Uppskatta min omgivning – och berätta det för dom.
•  Njuta mer och tänka mindre. Från och med nu ska jag aldrig ha ångest efter en festlig kväll.

Slutligen, till alla vänner och bekanta som jag inte pratade med inatt – Gott nytt år! Jag önskar er det bästa året någonsin!